Häromdagen såg jag en av de bästa svenska filmerna genom tiderna,
"De ofrivilliga". Den är obehaglig, men fin och man känner igen så mycket av sig själv och av Sverige i den här filmen. Jag tycker ofta att det låter så krystat när folk pratar i svenska filmer. Och så tänker jag att sådär pratar inte folk på riktigt. I "De ofrivillga" får man känslan av att någon stått och smygfilmat skådespelarna. Alla och jag menar ALLA borde se den.
"De ofrivilliga" har fått motta ett antal pris, men här i Sverige uteblev den helt från t.ex. Guldbaggegalan. Där var det "Låt den rätte komma in" som blev vinnaren. Själv tycker jag det är en mycket medelmåttig film i jämförelse med "De ofrivilliga". Jag planerar nu att se Ruben Östlunds första spelfilm
"Gitarrmongot" och jag hoppas att det kommer många fler filmer med denna fantastiska regissör.
/ Kitty
jag har hört mkt fint om den där filmen, jag tror det är dags att hyra den, tvinga ner mitt rastlösa själv i soffan och se för mej själv.
SvaraRaderaoch jag håller med om "den rätta", den var vacker att se men försvann från en direkt efter att man stängt av, riktigt bra film fastnar.
Jag tycker att låt den rätte komma in fångade en slags mörk, vacker stämmning som man aldrig får se i svensk film. Men ändå så har jag knappt ägnat den en tanke sen jag gick ut från biosalongen och det säger ju allt man behöver veta.
SvaraRaderaSom tur för alla dom rastlösa är De ofrivilliga blott 98 minuter lång, men tyvärr så känns det kortare när man sugs in i den som man gör.
/ Kitty